vänskap

Det här med vänskap kan vara svårt tycker jag. Vad är en riktig vän och vad utmärker vänskap?

Trots att jag inte är en expert på området, hade jag skrivit ner dessa 10 vänskapstips år 2000:

VÄNSKAP ÄR…

1. Ovillkorlig

2. Att skratta tillsammans

3. Att lita på varandra

4. Att vara ärlig

5. Att förlåta

6. Att uppmuntra

7. Att ta sig tid för samvaro

8. Att dela upplevelser

9. Att bli omtyckt för den jag är

10. DU & JAG

Önskar er en fin långfredag/Susanne

 

När jag summerar mars månad här på bloggen kan jag bara känna glädje och tacksamhet – ytterligare besöksrekord, nästan 1000 fler besökare bara på en månad. En av anledningarna till det beror säkerligen på SINNESROVECKAN som gick av stapeln under v. 12. Ett bloggevenemang som jag fick mycket fin feedback på. Till hösten kommer en fortsättning på det temat, fast då kommer det att bli ett evenemang ”i verkligheten”. Självklart blir jag ännu mer inspirerad att utveckla bloggen när jag märker att intresset ökar hela tiden.

Förra månaden införde jag en TOPP 3 LISTA över månadens mest lästa inlägg – här kommer listan för mars månad:

1. Sjuk av oro och galen av maktlöshet

2. Kunskap, mod och tydliga riktlinjer gör skillnad

3. Våra barn går inte i repris

I dag Skärtorsdag inleds påsken så smått. Många är det som ser fram emot några extra dagars ledigt, god mat och samvaro med släkt och vänner. Men det finns även många som vaknade i morse med en klump i magen, en krypande oros känsla i kroppen och en stark önskan att påskhelgen ska vara över. Jag tänker på alla som lever nära en person med en beroendeproblematik. Jag känner väl till de tankar som cirkulerar i huvudet:

– Hur mycket kommer hen att dricka?

– Hur full kommer hen att bli?

– Kommer hen att vara otrevlig och ställa till med bråk?

– Hur mycket har hen gömt undan?

– Vilka lögner kommer jag att få höra?

Till alla er som känner igen detta;

1. Bestäm dig för hur du vill ha din påskhelg, vart dina gränser går, vad du accepterar/inte accepterar och vilka konsekvenserna blir i fall de överskrids.

2. Prata med din närstående och berätta om hur du vill ha din påskhelg och vad du bestämt dig för.

3. Berätta för någon utomstående som du har förtroende för – för att få stöd och för att ha någon att vända dig till i fall du behöver hjälp. Det är bra att de är införstådd med din situation i förväg så slipper du berätta i fall det blir ett ”skarpt läge”

4. Ta ett djupt andetag, släpp kontrollen och oron – acceptera det du inte kan förändra.

Här kommer en superbra dikt som jag hittat i en av mina pärmar som hjälpt mig många gånger:

Igår, idag och imorgon

Varje vecka har två dagar som vi aldrig bör bekymra oss för

två dagar som inte bör belastas med oro och farhågor.

Den ena dagen är gårdagen med dess prövningar.

Gårdagen har för evigt dragit sig undan vår kontroll.

Den andra dagen som vi inte bör bekymra oss för är morgondagen med dess eventuella motgångar, stora löften och svaga prestationer.

Även morgondagen ligger utanför vår kontroll.

I morgon går solen upp vare sig vi vill det eller inte.

Vi har ingen del i morgondagen ty morgondagen har inte randats.

Återstår allså en dag för oss att leva – idag.

Vem som helst står ut med en dags prövningar.

Det är endast när vi till dessa lägger gårdagens och morgondagens vedermödor som vi misslyckas.

Det är inte dagens händelser som gör oss upprörda utan gårdagens bitterhet

och oro inför morgondagen.

Låt oss därför göra vårt bästa

för att leva blott en dag i sänder.

Önskar er alla en GLAD PÅSK med hjälp av mina underbara påskkärringar/Susanne

skanna0001

 

 

 

 

Tisdagkväll – fram med värmepressen för att trycka kuddfodral, roligt när beställningarna börjar trilla in. Jag plockade ner alla mina målargrejer i lådor och ställde dem på mitt andra vardagsrumsbord, så de var nära tillhands för att plockas upp igen.

DSC_0396

Det blev en aningens fullt med strykbräda, målargrejer, packerteringsprylar, kuddfodral och en stor värmepress. Men allt går om man bara vill. Min dotter var här och hjälpte till, det vara rena rama löpande bandet – en liten minifabrik. Samtidigt som vi jobbade på, såg vi självklart fotbollen på TV, och, den bäste gjorde mål – Zlatan. En trevlig och produktiv kväll.

I måndags hade jag en mini påskmiddag för mina barn och deras lillasyster. Vi brukar alltid göra nåt när vi träffas, spela spel exempelvis, men nu hade jag planerat att vi skulle måla en tavla tillsammans som vi ska ge bort i påskpresent till deras farmor och farfar. Jag var lite osäker på om sonen skulle var på, men han ställde upp, men vill absolut inte börja. Vi drog lott, han fick sin önskan uppfylld, han fick nummer två i startordningen. Var och en fick måla så länge de ville och vad de vill. Ingen fick ifrågasätta det någon målade – bara positiv feedback. Ja, jag kan bara säga; att det blev en helt annorlunda bild. En rolig aktivitet att göra tillsammans.

Nu lite uppdatering av bilden ni skulle få följa. Det har hänt en hel del. De första husen blev övermålade efter att jag misslyckats med att måla dit en väg – det såg inte klokt ut! Sen har jag haft lite frustration hit och dit och inte riktigt vetat vad jag ville med bilden, mer än att behålla känslan av ensamhet. Just nu står den och vilar till sig – få se om den är klar eller inte.

DSC_0372

DSC_0389

DSC_0391

DSC_0392

DSC_0394

Önskar er en skön onsdag/Susanne

reflektion2

Bläddrar i mina pärmar, söker efter en bild och en text. Jag stannar upp lite då och då för att läsa det jag skrivit, ibland är det riktigt bra saker jag skrivit ner, ibland obegripligt nonsens. Hittar till slut det jag söker, samtidigt som jag även hittar denna lilla pärla: 10 kärleksbudskap till dig själv. Det är skrivit för ca 10 år sedan och jag minns precis hur den kom till.

På den tiden hade jag en period när min resårmadrass stod direkt på golvet och jag kommer ihåg att jag sov så otroligt bra. Sängen tog upp nästan hela golvytan i det lilla rummet som då var mitt sovrum. Jag antar att det såg en aningens bohemiskt och spartanskt ut, jag trivdes, men tyckte det var otroligt irriterande med kommentarer från omgivningen att jag valt att ha sängen stående direkt på golvet.

Hur som helst… en sommarmorgon vaknade jag vid fyra-tiden på morgonen – klarvaken – med en text i huvudet – som jag kände att jag bara måste skriva ner. Det kändes ungefär som om jag bara var en budbärare av texten, för det var inget som jag medvetet hade hittat på. Jag klev upp och skrev ner: 10 kärleksbudskap till dig själv.

Så här i efterhand är jag ganska övertygad om att det var mitt undermedvetna som ville att jag själv skulle bli medveten om följande:

10 KÄRLEKSBUDSKAP TILL DIG SJÄLV…

* Omge dig med människor som respekterar dig och vill dig väl

* Lev din vardag i en miljö som är positiv och ger dig energi

* Ta emot kärlek i alla dess former

* Döm inte dig själv

* Acceptera ovissheten

* Förlåt både dig själv och andra – för din egen skull

* Våga känna närvaro

* Välj mat som formar din kropp och ditt sinne såsom du önskar

* Klä dig på ett sätt som represnenterar dig

* Låt dig bäras, när bördorna känns för tunga

Inte så dumt – eller hur?

Mitt bildprojekt går vidare, det har hänt en hel del med bilden sedan sist, uppdaterar inom kort.

Önskar er en fin tisdag/Susanne

När vet vi att vi är oss själva?

Det känns som att det inte bara finns ett svar på den frågan. Kan det vara så enkelt som att vara naken?
naken kvinna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Känslomässigt naken och/eller utan kläder. Skulle livet vara enklare då? Kläderna, vad fyller de för funktion, har vi dom för att värma oss eller visa önskad status eller, kanske är det både och.

stoltkvinna_vistaprint

Vad är det egentligen jag vill ha sagt? Jo, följande:

”Det är enkelt att göra livet svårt

och det är svårt att göra det enkelt”

Önskar er en fin dag/Susanne

Jag gillar att snoozza på morgonen, ingen stress och tid att reflektera över gårdagen och dagen som väntar. Mobilen ringer. Kroppen reagerar direkt, hjärtat slår hårt och min första tanke är – Vad är det som har hänt? Det är en bekant som vill lufta lite tankar och funderingar. Jag sitter i vardagsrummet med morgonrocken på, kanske är jag knasig, men jag vill gärna vara påklädd när jag pratar i telefon med folk. (En bekant till mig, kollade sig alltid i spegeln innan hon svarade i telefonen, dithän har jag ännu inte kommit) Vi pratar väl si så där i en halvtimme och avslutar i en positiv och avslappnad ton, med orden: – Sköt om dig och vi hörs.

Nöjd över att ha klivit upp relativt tidigt, inser jag att jag hinner både äta frukost och måla lite innan det är dags för mig att åka till jobbet. Jag ställer upp min bild, vrider och vänder på den och tar ett par steg tillbaka för att känna in vad jag ser och känner när jag ser den. Vilka känslor och tankar poppar upp?

Ensamhet – är det jag känner när jag ser på min bild. Samtalet jag hade tidigare väckte upp den känslan. Att vara ensam, trots att jag har människor omkring mig. Jag bestämmer mig för att jag vill måla små hus som står lite utspridda och lite hur som helst. Mörka och lite dystra, men det ska lysa i fönstren, för att påminna om att ljuset och värmen finns. Så här ser bilden ut just nu.

DSC_0381

Ha en fin dag och sköt om er/Susanne

I dag kände jag att jag behövde och längtade efter att plocka fram mina målargrejer.
DSC_0371
Vardagsrummet är antagligen det mest nyttjade i min lägenhet. Ibland fungerar det som ett tröjtryckeri och som nu förvandlas det till en målarateljé. I dag var det både jag och min dotter som samsades om utrymmet, färgerna och penslar med tillbehör. Jag har bestämt mig för att anmäla mig till Konst i kvarn till sommaren, känns mest bara som ett stort motstånd just nu när jag tänker på det, men – ”det är i motvind som draken lyfter”. Jag vill ju göra detta, vilket innebär att jag måste förbi hindren som jag sätter upp i huvudet. Negativa tankar som försöker lura mig till att ta enklaste vägen – att strunta i alltsammans – för att det är enklast så. Jag hoppas nu bara att jag kommer med.

Jag tänkte att ni skulle få följa med och se hur en av mina tavlor blir till. Jag kommer att dokumentera allt eftersom den växer fram. Jag har sällan en klar idé om vad jag ska måla, det är en process som tar olika lång tid. Jag försöker att ha ett öppet sinne när jag sätter igång och låter mig ledas av det jag ser, känner och upplever i stunden. Det ena leder till det andra, ett litet sträck i ett hörn kan bli början till en fortsättning i ett annat hörn. Eller det kan vara en färgskiftning som inspirerar.

Jag gillar att använda mig av olika typer av penslar eller tillbehör. Jag grundar nästan alltid med hjälp av hushållssvampar, det blir lite struktur och går fort.
DSC_0378
Jag har även börjat använda mig av make-up penslar – de är roligare och bättre än ”vanliga” penslar.
DSC_0380
Topz och tandpetare finns också alltid med på mitt målarbord. Tejp i olika bredder och former är också kul att leka med.
DSC_0377
Det senaste jag börjat använda är foundations- svampar.
DSC_0379
Inhandlade en hel del målarmaterial när jag besökte Dollarstore i Lycksele i höstas. Jag spanar alltid efter nya och annorlunda grejer att använda i mitt skapande. Kul och utmanande att tänka ”out-side the box”.

Här är första bilden på tavlan ni ska få följa, i dags läget har jag ingen aning om vad nästa penseldrag blir – men det kommer att visa sig.
DSC_0372

Önskar er en bra och kreativ dag/Susanne

våga

Så var den allra första SINNESROVECKAN över för denna gång – nästan. Det kommer ett inlägg till inom kort, men officiellt är den avslutad. Jag måste säga att det har varit mycket av många saker.

  • Mycket bra respons från de som deltagit
  • Mycket fin feedback på idén om SINNESROVECKAN
  • Mycket tid som jag lagt ned på att genomföra detta
  • Många som har besökt bloggen
  • Många ”nya” som gillat min FB-sida – SINNESROVECKAN

Tack alla som gillat, delat vidare och deltagit i tävlingen – och tack för mail med viktig feedback.

Timmen är sen och det blir bara ett kort inlägg just nu. Vinnaren i utlottningen av boken: ”Släpp kontrollen – Vinn friheten” kommer att presenteras under dagen.

Syftet med SINNESROVECKAN har varit att inspirera, väcka hopp och mod att söka stöd och hjälp om man behöver. Att leva nära en person med beroendeproblematik är inte lätt och kan ha ett högt pris om man inte tar hand om sig själv. Kanske man inte förstår det full ut när man är mitt i ett kaos av känslor och inte riktigt orkar se och känna efter hur verkligheten ser ut. Men när stormen har lagt sig något – våga känna efter och be om hjälp. Du är inte ensam!

Önskar er en bra dag/Susanne

liggande loggo v.12
Nu har SINNESROVECKAN pågått i sju dagar – intresset har varit stort. Så roligt, det känns otroligt bra. I dag är det FMN:s tur att presentera sitt otroligt viktiga arbete de gör för att stötta och hjälpa föräldrar7familjer till ungdomar med en beroendeproblematik. I morgon måndag blir en bonusdag på SINNESROVECKAN, då ni kommer att få information om av Tegs församling har att erbjuda.
nytt typsnitt_monica
Jag får kontakt med Monica när hon står i affären. – Kan du ringa tillbaka om en timme, då är jag hemma, säger Monica. Sagt och gjort, vi bestämmer att ses redan nästa dag för en intervju i FMN:s lokaler. Jag vet var lokalen ligger eftersom jag har varit där vid ett tidigare tillfälle vid ett Öppet Hus, men jag kan tänka mig att det kan vara lite knepigt att hitta när man ska dit för första gången. Det lilla huset ligger på en innergård, omgiven av flera högre hus. Jag passar på att ta en bild när jag går genom den lilla ”tunneln” och när jag ser på bilden inser jag att den är en bra symbolik för citaten: ”Efter mörker kommer ljus” eller ”Det finns alltid ett ljus i tunneln”.

DSC_0271

Trots det lite hurviga vädret står ytterdörren öppen som om den ville säga VÄLKOMMEN. En enkel men väldigt fin gest, tycker jag. Jag hör hur Monica avslutar ett telefonsamtal, för att sedan komma ut i hallen och hälsa mig välkommen. DSC_0282Jag gillar den 60-tals inspirerande inredningen, det känns lite hemma. På väggen hänger en tavla av Lasse Åberg, föreställande en skolklass i åldern 8-9 år,  med texten: ALLA SOM TÄNKER BLI KNARKARE RÄCKER UPP EN HAND. Precis, ingen drömmer väl om att bli knarkare när man blir stor.

Vi sätter oss i den färgglada soffan, småpratar lite. Så där som man gör när man träffas för första gången. Monica frågar mig: – Hur mår DU? Ja, hur mår jag? – Jag mår bra, i alla fall just nu, min energi och glädje att göra saker har börjat komma tillbaka, och det är ett gott tecken, svarar jag. Men jag vet ju att livet går upp och ner och ibland är allt bara okej. En dag i taget.

Monica reser sig för att hämta kaffe och går ut till det lilla kryp-in köket. Hon säger: – Va konstigt, jag satte på kaffet innan du kom men det är inte klart. Jag gör henne sällskap i köket och tänker att, nu ska jag försöka hitta den felande länken. En liten timer tickar på i strömuttaget. Monica vrider och snurrar på kaffebryggaren, så frågar jag: – Har du slagit på strömbrytaren? Vi tittar på varandra och börjar skratta, nej strömbrytaren var inte påslagen. Tänk så många gånger jag gjort liknade saker och känt mig som en dum blondin när Kärleken kommit med en uppenbar och självklar lösning.

En liten stund senare sitter vi återigen i soffan (med nybryggt kaffe i våra muggar) och Monica säger: – Alla föräldrar älskar sina barn, ingen vill ju att ens barn ska börja missbruka alkohol eller droger. Monica fortsätter: – Det finns så mycket skuld och skam runt det här, men det är ingen förälders fel att ens barn blir alkoholist eller narkoman. Vi finns till för föräldrarna och syskonen, vi stänger inte ute någon eller har en massa pekpinnar. Vi jobbar med det medmänskliga stödet, men var och en fattar sina egna beslut hur de vill agera utifrån sin situation.

Monica har många år erfarenhet att jobba som frivillig stödperson i olika sammanhang. Bland annat jobbar hon hos Noaks Ark som är Sveriges första organisation för att förebygga hiv och att stödja smittade, sjuka och deras närmaste. De har en lokalavdelning i Norra Norrland. Jag frågar henne var hon i sin tur, fyller på energi och styrka för att orka. Hon berättar att hon reser ”hem” till sin barndomsstad Norrköping ungefär fem gånger per år. Där umgås hon med sina tjejkompisar, ett gäng som hållit ihop sedan början av -60-talet.

– Hur många frivilliga medarbetare är ni som jobbar här? Vi är ca 6-7 stycken, men vi skulle behöva bli fler.

– Jag kan tänka mig att ni får ta del av mycket sorg, smärta, oro och frustration. Har ni någon att prata med i er tur? Ja, vi har tillgång till handledning.

– Hur fungerar det när en orolig förälder exempelvis, ringer er jourtelefon?Först vill jag säga att vår jourtelefon alltid är bemannad. Är personen som ansvarar för telefonen tillfälligt upptagen ringer vi tillbaka så fort vi kan. Det första vi brukar fråga är vad som hänt. Därefter bjuder vi in till ett enskilt samtal och om personen vill det frågar vi när de kan komma. Den som har jourtelefonen ber att få återkomma, för att kunna matcha ihop när våra frivilla medarbetare har möjlighet att träffa personen. Vi är alltid två stycken vid de enskilda samtalen, oftast en man och en kvinna. Vi försöker ordna en träff så fort som möjligt, inom ett par dagar.

– Vad är anledningen till att ni är två personer vid samtalen? Fyra öron hör mer än två. Jag är ofta en av personerna de träffar, säger Monica.

– Har du någon egen erfarenhet av alkohol/drogmissbruk? Inte inom den närmaste familjen, men det har funnits i en nära omgivning och påverkat oss i familjen. Jag har upplevt många olika situationer i livet som gett mig värdefulla erfarenheter och kunskaper som jag har användning för i mitt arbete här på FMN. Medmänsklighet är viktigt för mig.

– Första samtalet tillsammans med er..? Vi bjuder på kaffe och hälsar välkommen. Vi avsätter ungefär en timme, ibland 1½ timme.  Det är viktigt att personen i lugn och ro får berätta vad som hänt och hur deras situation ser ut. A och O är att de ska känna sig trygga hos oss, här är det ingen som dömer eller skuldbelägger någon för att vara en dålig förälder.

– Vad händer sen? Personen blir tillfrågad om ytterligare en träff, vi vill gärna träffa dem ett par gånger innan vi slussar in dem i någon av våra självhjälpsgrupper, i fall de önskar att delta i en sådan. Det är också viktigt att påpeka att vi har tystnadsförsäkran – både i de enskilda samtalen och i våra självhjälpsgrupper.

– Det innebär allså att jag inte kan ansluta mig direkt till en av era självhjälpsgrupper? Det stämmer, ibland kan det ta lite tid att bli mogen för att delta i en grupp.

DSC_0281

– Hur fungerar era självhjälpsgrupper? Vi har en gruppledare vars uppgift är att hålla i gruppen, och inleder teman i fall det står på agendan. Gruppen träffas varannan vecka och delger varandra hur de mår, känner sig och vad som hänt sedan sist. Det är även helt okej att vara tyst och lyssna, det finns inga krav på att prata.  I gruppen får man känna som man känner och visa det. Styrkan i gruppen är att deltagarna känner igen sig i varandras tankar och känslor. Det är viktig att få känna att man inte är ensam. Man deltar i gruppen så ofta och så länge man själv vill.

När vi skiljs åt efter ett par timmar har det mörknat på ute, men jag känner att jag bär med mig ett varmt och ljust hopp inombords. Monica är en otroligt varm och intressant person som gör mycket gott för sina medmänniskor. Till alla er som tvekat att ringa FMN – gör det – i dag.

Monicas tips till vän/anhörig:

  • Inga frågor eller funderingar är för dumma
  • Om din oro och magkänsla säger samma sak – tveka inte att söka hjälp
  • Du är inte ensam
  • Ta inte på dig skuld och skam

Monicas boktips:

  • Släpp kontrollen – Vinn friheten – Carina Bång
  • Arbetsmanual för anhöriga till missbrukare – Carina Bång

Direktlänk: www.fmn-umea.se