A house built on a rock on the river Drina is seen near the western Serbian town of Bajina Basta, about 160km (99 miles) from the capital Belgrade May 22, 2013. The house was built in 1968 by a group of young men who decided that the rock on the river was an ideal place for a tiny shelter, according to the house's co-owner, who was among those involved in its construction.  REUTERS/Marko Djurica (SERBIA - Tags: ENVIRONMENT SOCIETY TRAVEL TPX IMAGES OF THE DAY) - RTXZWGT

A house built on a rock on the river Drina is seen near the western Serbian town of Bajina Basta, about 160km (99 miles) from the capital Belgrade May 22, 2013. The house was built in 1968 by a group of young men who decided that the rock on the river was an ideal place for a tiny shelter, according to the house’s co-owner, who was among those involved in its construction. REUTERS/Marko Djurica (SERBIA – Tags: ENVIRONMENT SOCIETY TRAVEL TPX IMAGES OF THE DAY) – RTXZWGT

Vad händer med oss när vi isolerar oss, undviker att möta andra människor och väljer bort tillhörighet?

1. Vi kommer att uppleva en obekväm känsla av otrygghet som får oss att vara på vår vakt och beredda att försvara oss själva och våra närmaste. I absurdum.

2. Otryggheten leder oss vidare till katastroftankar och rädslor av olika slag.

3. Vi kommer att uppleva omgivningen som ett hot mot vår ”trygga” tillvaro i den borg vi byggt upp.

4. Vi kommer ofta att känna oss sårbara, små, missförstådda och osäkra eftersom vi upplever en stark ensamhets- och övergivenhetskänsla.

5. Vi blir bittra och avundsjuka på alla andra som tycks leva det ”perfekta livet”.

6. Vi umgås för mycket med våra egna negativa tankar – ifrågasätter oss själva alldeles för mycket och stänger ute positiv feedback.

7. Vi kommer att börja tro att våra negativa tankar om oss själva är sanna.

8. Eftersom vi inte öppnar upp för andras tankar, idéer – lever vi i ett moment 22, med samma, samma och samma.

9.  Tanken på att bryta vår isolering och öppna upp för omvärlden skrämmer oss och kan skapa ångest.

10. Isolering gör oss dumma och vår utvecklingskurva avstannar.

Att bryta isoleringen och tystnaden är nödvändigt i fall vi lever i en relation med eller i närheten av en beroendeperson. Många upplever att de sviker beroendepersoner, familjen och sig själva i fall de berättar hur deras tillvaro ser ut. De tycker att de ”skvallrar” och ingen vill väl vara en ”skvallerbytta”.

Varför inte istället se det som att glänta på en ny dörr och ropa lite försiktigt; – Hallå, finns det någon där? Förhoppningsvis kommer någon och hälsar oss varmt välkommen, tar vår hand och hjälper oss att ta vårt första steg till en positiv förändring.

Önskar er en fin dag/Susanne

Kommentera

Post Navigation