sätta mål_livlina
Det är rent ut sagt ett h-vete att måsta stå och se på när ens älskade barn sjunker allt djupare ner i ett alkoholmissbruk och vara helt maktlös inför dennes val. Jag har många gånger beskrivit det som att tvingas stå bakom en tjock glasruta och se på när hen håller på att drunkna – utan att kunna springa dit och rädda denne. Det spelar ingen roll hur mycket jag skriker och bankar på glasrutan. Ser mig inte, vill inte höra eller veta av mig – just då.

Det finns en sak som har varit viktigt för mig under alla dessa turbulenta år av oro, rädsla, frustration, desperation och till slut kapitulation. Jag har trots allt hela tiden förstått att jag måste ta hand om mig själv för att orka överleva och leva, oavsett mitt barns val, dessutom är jag ju mamma till ett barn till.

Min livlina har varit att:

  • Sätta upp mål och ta ut en riktning
  • Skapa positiv energi i mitt liv, göra saker jag gillar och är bra på, äta vettigt och promenera
  • Vara modig
  • Be om hjälp när jag behöver
  • Plan för hur jag hanterar stress och motgångar
  • Att verka för att mitt barn skulle välja en behandling
  • Ge tid till min son
  • Starka och kärleksfulla familjeband
  • Berätta vad jag känner och ser – till de som det berörde
  • Vara en positiv förebild för båda mina barn

Att ha tydliga mål och en riktning har hjälpt mig att göra val i livet, det har gett mig trygghet och kraften att söka lösningar. När jag vet vart jag är på väg blir livet mer uthärdligt när de jobbiga perioderna kommer och jag kan vila och hämta energi i från tanken och känslan när målen är uppfyllda.

Jag vill på intet sätt påstå att resan varit eller är, enkel, visst har jag misströstat, gått ”vilse” och struntat i att göra det jag vet att jag borde, försökt kontrollera och tröstat mig själv med skräpmat och sötsaker när jag ”misslyckats”.  Jag har tyckt synd om mig själv, skyllt mitt dåliga mående på andra och omständigheter i mitt liv, men, jag har ända alltid hittat tillbaka till vägen mot mina mål och min riktning.

I dag är jag tacksam för att mitt barn varit nykter i nitton månader. Jag är tacksam för att vi har en positiv grund att stå på för att bygga starka och kärleksfulla relationer. Jag – min dotter och min son.

Livet är en resa, både med- och motgång – en process  –  ständigt under utveckling och det är mitt ansvar att förhålla mig till det.

Önskar er en fin dag/Susanne

 

 

 

Kommentera

Post Navigation