sätta gränser

Det är så lätt att komma med goda och förståndiga råd. Men det är trots allt bara ord.

När vi pratar om att leva nära en person med beroendeproblematik säger vi ofta att det är viktigt att sätta gränser. Jag ställer mig bakom det till 100%. Men, vi berättar sällan vad som kan hända, rent känslomässigt, när vi, kanske för första gången, tar mod till oss och sätter en gräns. Vi pratar sällan om den ångest och de skuldkänslor som kan följa efter det.

Att börja sätta gränser, säga nej och bejaka våra egna behov är en process, det är viktigt att vara medveten om detta. Det är även viktigt att förstå de känslor som kan dyka upp och varför de kommer. Att börja sätta gränser är inte alltid enkelt om vi tidigare haft andra människors välbefinnande i fokus, anpassat oss för att inte göra dem ledsna, besvikna eller upprörda. Troligtvis kommer vår omgivning att reagera och kanske agera mot oss när de upptäcker att vi börjat ändra fokus för vad som är viktigt för oss.

Vi ska inte låta detta avskräcka oss från att sätta de gränser som är nödvändiga för vår överlevnad, utveckling och välbefinnande. Det vi kan göra är att bli medvetna om vilka tankar och känslor kan dyka upp när vi sätter gränser. När vi är medvetna om detta kommer det inte som en överraskning i fall det händer, vi vet att det är en vanligt reaktion och inte något fel på oss. Därefter kan vi göra upp en liten plan för hur vi väljer att hantera det som eventuellt dyker upp inom oss.

Vanliga reaktioner och tankar när vi börjar sätta gränser:

  • Vi känner skuld och dåligt samvete
  • Vi känner oss dåliga och självförtroendet sviktar
  • Vi blir ledsna och undrar om vi gjort rätt
  • Vi ifrågasätter oss själva
  • Vi får ångest
  • Vi känner oss egoistiska
  • Vi är rädda att bli lämnade eller uteslutna
  • Vi är rädda för vad andra ska tänka om oss
  • Vi är rädda för att ha gjort någon ledsen eller sårat någon
  • Vi får en obehagskänsla i kroppen
  • Vi känner tomhet
  • Vi vill ha det ogjort

Ja, det är några av de tankar och känslor som kan dyka upp när vi börjar att sätta gränser och prioritera oss själva. Därför anser jag att det är viktigt att få stöd och hjälp för att lära sig att hantera detta. Som sagt, att sätta gränser kan vara lättare sagt än gjort. Vad är eran erfarenhet?

Önskar er en bra dag/Susanne

Kommentera

Post Navigation