Här är Sinnesrofestivalens logga för 2016!!!

160219_ nyprofilbild FB-sidan_Umeå_2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arbetet har redan påbörjats med att skapa ett fantastiskt inspirerande program för alla som är nyfikna och längtar efter en förändring i sitt liv. Vårt mål är att festivalens besökare ska bli motiverade, få ökad kunskap, uppleva omtanke och kärlek för att må så bra som möjligt utifrån sina egna förutsättningar.

Kom ihåg: Aldrig försent att förändra!!!

Just nu är det fullt fokus på Sinnesrofestivalen. För er som vill läsa mer om medberoende, anhörigfrågor rekommenderar jag:

Sammanfattning av Sinnesroveckan

– Min livlina och att sätta upp mål och ta ut en riktning

– Vad är medberoende

– Ångest när du sätter gränser?

Du kan även leta inlägg under kategorierna till höger; Medberoende och Alkohol och fördomar.

Sinnesrofestivalen har en egen blogg som du hittar här: Sinnesrofestivalen

Vi finns även på Facebook – Sinnesroveckan och evenemanget Sinnesrofestivalen.

Välkomna den 14 november

 

A house built on a rock on the river Drina is seen near the western Serbian town of Bajina Basta, about 160km (99 miles) from the capital Belgrade May 22, 2013. The house was built in 1968 by a group of young men who decided that the rock on the river was an ideal place for a tiny shelter, according to the house's co-owner, who was among those involved in its construction.  REUTERS/Marko Djurica (SERBIA - Tags: ENVIRONMENT SOCIETY TRAVEL TPX IMAGES OF THE DAY) - RTXZWGT

A house built on a rock on the river Drina is seen near the western Serbian town of Bajina Basta, about 160km (99 miles) from the capital Belgrade May 22, 2013. The house was built in 1968 by a group of young men who decided that the rock on the river was an ideal place for a tiny shelter, according to the house’s co-owner, who was among those involved in its construction. REUTERS/Marko Djurica (SERBIA – Tags: ENVIRONMENT SOCIETY TRAVEL TPX IMAGES OF THE DAY) – RTXZWGT

Vad händer med oss när vi isolerar oss, undviker att möta andra människor och väljer bort tillhörighet?

1. Vi kommer att uppleva en obekväm känsla av otrygghet som får oss att vara på vår vakt och beredda att försvara oss själva och våra närmaste. I absurdum.

2. Otryggheten leder oss vidare till katastroftankar och rädslor av olika slag.

3. Vi kommer att uppleva omgivningen som ett hot mot vår ”trygga” tillvaro i den borg vi byggt upp.

4. Vi kommer ofta att känna oss sårbara, små, missförstådda och osäkra eftersom vi upplever en stark ensamhets- och övergivenhetskänsla.

5. Vi blir bittra och avundsjuka på alla andra som tycks leva det ”perfekta livet”.

6. Vi umgås för mycket med våra egna negativa tankar – ifrågasätter oss själva alldeles för mycket och stänger ute positiv feedback.

7. Vi kommer att börja tro att våra negativa tankar om oss själva är sanna.

8. Eftersom vi inte öppnar upp för andras tankar, idéer – lever vi i ett moment 22, med samma, samma och samma.

9.  Tanken på att bryta vår isolering och öppna upp för omvärlden skrämmer oss och kan skapa ångest.

10. Isolering gör oss dumma och vår utvecklingskurva avstannar.

Att bryta isoleringen och tystnaden är nödvändigt i fall vi lever i en relation med eller i närheten av en beroendeperson. Många upplever att de sviker beroendepersoner, familjen och sig själva i fall de berättar hur deras tillvaro ser ut. De tycker att de ”skvallrar” och ingen vill väl vara en ”skvallerbytta”.

Varför inte istället se det som att glänta på en ny dörr och ropa lite försiktigt; – Hallå, finns det någon där? Förhoppningsvis kommer någon och hälsar oss varmt välkommen, tar vår hand och hjälper oss att ta vårt första steg till en positiv förändring.

Önskar er en fin dag/Susanne

April månadens TOPP TRE-INLÄGG (mest lästa) är följande:

1. Ångest när du sätter gränser?

2. Tio vänskapstips

3. Orolig inför påskhelgen?

Har du inte läst dessa inlägg – gör gärna det och om du tycker att de ger dig något – tipsa gärna en vän.

Så var det dags igen – att rensa bland både tankar och papper. Ett återkommande inslag i mitt liv. Den senaste veckan har jag ägnat mig åt att rensat ut, sorterat upp och slänga sådant som är överflödigt, oanvändbar eller helt enkelt inte fyller något syfte längre. Det handlar i första hand om allt jag samlat på mig i ”pappersväg”. Sådant jag sparat – kan vara bra att ha. En hel del från min hälsocoach utbildning åkte i soporna faktiskt, likaså broschyrer och informationsfoldrar jag sparat enbart för att de hade en snygg layout eller en gullig liten detalj jag fastnat för. Men har jag inte haft användning för dem de senaste tre åren lär jag knappast ha det sen heller. Det går inte att spara hur mycket som helst, hur länge som helst – jag kvävs. Jag vill ge plats för nytt och fräscht. I takt med att jag rensar ut och sorterar upp runt omkring mig pågår en liknande process inombords. Hoptrasslade tankar börjar nystas upp och så småningom kan jag återanvända dem till något nytt.

En annan fördel med att rensa ut är förstås att man hittar små guldkorn man inte visste, eller hade glömt bort att man hade. Jag vill dela med mig av ett av dessa guldkorn som en del av er kanske redan läst – men det tåls att läsas igen. Det framgår inte vem som skrivit detta, men det sägs att det är en man i 80-års åldern.

” Om jag fick leva om mitt liv igen, skulle jag göra fler misstag nästa gång. jag skulle vara galnare än jag varit denna gång.

Det finns väldigt få saker som jag tar allvarligt längre. Jag skulle definitivt vara mindre hygienisk.

Jag skulle:

  • ta mer chanser
  • jag skulle resa mer
  • jag skulle bestiga fler berg
  • jag skulle simma i fler floder
  • ha njutit av fler solnedgångar
  • ätit mer glass och mindre bönor

Vi skjuter allihop upp saker till den där dagen i framtiden som aldrig kommer.

Lite nu och då skulle jag uppträda lite som en galning. Jag skulle ha fler verkliga bekymmer och färre inbillade. Du förstår, jag var en sådan där människa som levde profylaktiskt, förnuftisgt och förståndigt timme efter timme och dag efter dag.

Åh, jag har haft mina ögonblick och om jag fick göra om alltihopa igen skulle jag försöka att inte ha något annat – bara ögonblick, det ena efter det andra, istället för att leva så många år i framtiden.

resväskaJag har varit en sådan där människa som inte gick någonstans utan en termometer, en hetvattensflaska, munvatten, en regnrock och en fallskärm. Om jag fick göra om alltihopa igen, skulle jag resa med mycket mindre bagage – mycket mindre. Jag skulle börja gå barfota tidigare på våren och hålla på längre på hösten. Jag skulle åka mera karusell, heja på fler människor och plocka mer blommor och dansa mycket oftare – om jag fick göra om alltihop igen.

Men du förstår – det får jag inte.”

Jag fastnade mest för det här med att resa med mycket mindre bagage – och för mig handlar det om både i reella ting, som känslomässiga.

Önskar er en fin dag/Susanne

 

Jag har haft hund sedan jag var i tjugo års ålder – och det är ju ett tag sedan. Det har varit olika raser, kön, storlekar och temprament. Jag hade en period när jag intresserade mig för lydnadsträning, lägga spår och provade sökarbete med hunden jag hade. Visst var det ganska kul, men mitt tålamod, då, var inte till fördel för varken inlärning eller tävling. Men jag har alltid varit noga med ledarskapsträning, det vill säga, att hunden ska veta vem som bestämmer.

ceasar
Även där har jag haft mina begränsningar genom att inte alltid vara konsekvent med de regler som gäller, men i stort sätt anser jag mig numera vara en bra och pålitlig matte. Jag har lärt mig mycket genom att se Cesar Millan på TV – hundprataren, som praktiserar hundpsykologi. Det känns som helt rätt inriktning på hundägande tycker jag, så självklart.

Det är en sådan härlig känsla och upplevelse att få vara del av resan vi (jag och Kärleken) gjort tillsammans med vår hund Nelly. Hon kom till oss som en liten osäker, rädd och framför allt avstängd hund. Ingen vet med säkerhet riktigt allt hon varit med om, men hon har inte haft den kärleksfulla start som alla hundar är förtjänta av. När hon kom till oss skällde hon på katterna, jagade dem och hade svårt att slappna av, var hela tiden på helspänn. Efter ett par dagar bestämde vi oss för att ha henne i koppel inomhus, för att vägleda henne, vad som var acceptabelt beteende och vilka beteenden vi inte accepterade. Det funkade bra, men var tålamodsprövande, vi fick turas om att hålla kopplet när vi skulle gå på toaletten exempelvis. Efter ca en vecka var hon trygg med reglerna vad gällde katterna, att de inte var måltavlor för hennes osäkerhet. Katten Olle fungerade som en medlare, när Nelly någon gång glömde bort sig och vi inte riktigt hann med. Han ställde sig helt enkelt mellan någon av de ”utsatta” katterna och Nelly för att visa att det inte var okej att fara ut mot katterna som hon gjorde.

Vi misstänkte att Nelly inte lärt sig att leka eller fått bannor när hon varit lite busig. När vi rullade en boll eller försökte få igång henne att leka tittade hon bara på oss med en helt oförstående blick. Hon förstod inte. Det tog ca fem-sex veckor innan hon gjorde en pytteliten tillstymmelse till att vilja leka – även då var det katten Olle som var behjälplig. I bara farten glömde hon bort sig när vi lekte med Olle, och sprang efter papperstussen vi kastat, sen tvärstannade hon, och återigen tittade hon på oss, som om hon undrade vad hon nyss gjort. Det tog flera veckor innan hon viftade på svansen överhuvudtaget och visade lite glädje.
DSC_0405

Nu har vi snart haft henne i två år och det händer positiva saker hela tiden. Nu är hon busig och lekfull, hon springer efter leksaker vi kastar, kampar och håller kvar mjukdjur, hon är snart som en ”riktig” hund. Hon går fint i kopplet, vi har nu en kommunikation med henne och det är så glädjande och vi är stolta över det jobb vi lagt ner och fortsättningsvis kommer att lägga ner på att hon ska få ett tryggt, roligt och bra hundliv tillsammans med oss. Visst finns det alltid saker kvar att förbättra, men vi har lagt en bra grund att jobba vidare med.

Vad vill jag då ha sagt med detta inlägg? 

* Förändringar är möjliga när vi tror på dem

* Tillsammans gör vi det möjligt

* Visualisera det vi vill uppnå

* Att hjälpa någon annan stärker och utvecklar oss 

* Att hjälpa någon annan ger livet en mening

Önskar er en fin dag/Susanne

I dag kände jag att jag behövde och längtade efter att plocka fram mina målargrejer.
DSC_0371
Vardagsrummet är antagligen det mest nyttjade i min lägenhet. Ibland fungerar det som ett tröjtryckeri och som nu förvandlas det till en målarateljé. I dag var det både jag och min dotter som samsades om utrymmet, färgerna och penslar med tillbehör. Jag har bestämt mig för att anmäla mig till Konst i kvarn till sommaren, känns mest bara som ett stort motstånd just nu när jag tänker på det, men – ”det är i motvind som draken lyfter”. Jag vill ju göra detta, vilket innebär att jag måste förbi hindren som jag sätter upp i huvudet. Negativa tankar som försöker lura mig till att ta enklaste vägen – att strunta i alltsammans – för att det är enklast så. Jag hoppas nu bara att jag kommer med.

Jag tänkte att ni skulle få följa med och se hur en av mina tavlor blir till. Jag kommer att dokumentera allt eftersom den växer fram. Jag har sällan en klar idé om vad jag ska måla, det är en process som tar olika lång tid. Jag försöker att ha ett öppet sinne när jag sätter igång och låter mig ledas av det jag ser, känner och upplever i stunden. Det ena leder till det andra, ett litet sträck i ett hörn kan bli början till en fortsättning i ett annat hörn. Eller det kan vara en färgskiftning som inspirerar.

Jag gillar att använda mig av olika typer av penslar eller tillbehör. Jag grundar nästan alltid med hjälp av hushållssvampar, det blir lite struktur och går fort.
DSC_0378
Jag har även börjat använda mig av make-up penslar – de är roligare och bättre än ”vanliga” penslar.
DSC_0380
Topz och tandpetare finns också alltid med på mitt målarbord. Tejp i olika bredder och former är också kul att leka med.
DSC_0377
Det senaste jag börjat använda är foundations- svampar.
DSC_0379
Inhandlade en hel del målarmaterial när jag besökte Dollarstore i Lycksele i höstas. Jag spanar alltid efter nya och annorlunda grejer att använda i mitt skapande. Kul och utmanande att tänka ”out-side the box”.

Här är första bilden på tavlan ni ska få följa, i dags läget har jag ingen aning om vad nästa penseldrag blir – men det kommer att visa sig.
DSC_0372

Önskar er en bra och kreativ dag/Susanne