Här är Sinnesrofestivalens logga för 2016!!!

160219_ nyprofilbild FB-sidan_Umeå_2

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Arbetet har redan påbörjats med att skapa ett fantastiskt inspirerande program för alla som är nyfikna och längtar efter en förändring i sitt liv. Vårt mål är att festivalens besökare ska bli motiverade, få ökad kunskap, uppleva omtanke och kärlek för att må så bra som möjligt utifrån sina egna förutsättningar.

Kom ihåg: Aldrig försent att förändra!!!

Just nu är det fullt fokus på Sinnesrofestivalen. För er som vill läsa mer om medberoende, anhörigfrågor rekommenderar jag:

Sammanfattning av Sinnesroveckan

– Min livlina och att sätta upp mål och ta ut en riktning

– Vad är medberoende

– Ångest när du sätter gränser?

Du kan även leta inlägg under kategorierna till höger; Medberoende och Alkohol och fördomar.

Sinnesrofestivalen har en egen blogg som du hittar här: Sinnesrofestivalen

Vi finns även på Facebook – Sinnesroveckan och evenemanget Sinnesrofestivalen.

Välkomna den 14 november

 

A house built on a rock on the river Drina is seen near the western Serbian town of Bajina Basta, about 160km (99 miles) from the capital Belgrade May 22, 2013. The house was built in 1968 by a group of young men who decided that the rock on the river was an ideal place for a tiny shelter, according to the house's co-owner, who was among those involved in its construction.  REUTERS/Marko Djurica (SERBIA - Tags: ENVIRONMENT SOCIETY TRAVEL TPX IMAGES OF THE DAY) - RTXZWGT

A house built on a rock on the river Drina is seen near the western Serbian town of Bajina Basta, about 160km (99 miles) from the capital Belgrade May 22, 2013. The house was built in 1968 by a group of young men who decided that the rock on the river was an ideal place for a tiny shelter, according to the house’s co-owner, who was among those involved in its construction. REUTERS/Marko Djurica (SERBIA – Tags: ENVIRONMENT SOCIETY TRAVEL TPX IMAGES OF THE DAY) – RTXZWGT

Vad händer med oss när vi isolerar oss, undviker att möta andra människor och väljer bort tillhörighet?

1. Vi kommer att uppleva en obekväm känsla av otrygghet som får oss att vara på vår vakt och beredda att försvara oss själva och våra närmaste. I absurdum.

2. Otryggheten leder oss vidare till katastroftankar och rädslor av olika slag.

3. Vi kommer att uppleva omgivningen som ett hot mot vår ”trygga” tillvaro i den borg vi byggt upp.

4. Vi kommer ofta att känna oss sårbara, små, missförstådda och osäkra eftersom vi upplever en stark ensamhets- och övergivenhetskänsla.

5. Vi blir bittra och avundsjuka på alla andra som tycks leva det ”perfekta livet”.

6. Vi umgås för mycket med våra egna negativa tankar – ifrågasätter oss själva alldeles för mycket och stänger ute positiv feedback.

7. Vi kommer att börja tro att våra negativa tankar om oss själva är sanna.

8. Eftersom vi inte öppnar upp för andras tankar, idéer – lever vi i ett moment 22, med samma, samma och samma.

9.  Tanken på att bryta vår isolering och öppna upp för omvärlden skrämmer oss och kan skapa ångest.

10. Isolering gör oss dumma och vår utvecklingskurva avstannar.

Att bryta isoleringen och tystnaden är nödvändigt i fall vi lever i en relation med eller i närheten av en beroendeperson. Många upplever att de sviker beroendepersoner, familjen och sig själva i fall de berättar hur deras tillvaro ser ut. De tycker att de ”skvallrar” och ingen vill väl vara en ”skvallerbytta”.

Varför inte istället se det som att glänta på en ny dörr och ropa lite försiktigt; – Hallå, finns det någon där? Förhoppningsvis kommer någon och hälsar oss varmt välkommen, tar vår hand och hjälper oss att ta vårt första steg till en positiv förändring.

Önskar er en fin dag/Susanne

 

100_5219

Det är med skräckblandad förtjusning  jag läser brevet som bekräftar att jag fått en plats i årets Konst i kvarn. Hjärtat slår lite extra när jag tänker på att detta är allra första gången som jag ställer ut mina bilder för andra att ta del av. Många funderingar och känslor – men det är väl en del av det som är spännande i livet – att utmana sig själv och göra sådant vi längtat efter och önskat oss. Mina bilder kommer att finnas där under perioden 11-17 JULI, självklart kommer jag att vara där så mycket som det är praktiskt möjligt. Jag vill passa på att njuta av att vara mitt i, när en dröm går i uppfyllelse. Jag hoppas att ni tittar förbi, mer info. kommer.

Jag har skrivit om det tidigare, men det tåls att påminnas om: SÄTT UPP MÅL I LIVET. Livet blir enklare när vi tar ut en riktning och vet vart vi är på väg. Det hjälper oss att fatta beslut, drömmar och mål blir en mental frizon att vila i när det blåser runt oss och vi behöver något konkret att hålla fast i.

I går var jag på en helt fantastisk hundkurs med Alexandra Ortega, ni ska få läsa mer i ett kommande inlägg. Alexandra är utbildas hos Cesar Millan – mannen som talar med hundar (en av mina stor förebilder) och hon är lika klockren i sina analyser av var ”hundproblemen” kommer ifrån.  Självklart är de vi som håller i kopplet som behöver mer insikt och kunskap om hur vi beter oss tillsammans med våra fyrbenta vänner. Jag anser att jag kan en hel del om hundar och hur jag interagerar med dem, men jag lärde mig SÅ otroligt mycket av henne och det vi gjorde tillsammans med de övriga kursdeltagarna. Det här är en sådan grej som man måste uppleva för att förstå. Jag hoppas att vi kan bjuda hit Alexandra till Umeå så fler kan få lära sig mer om hundpsykologi.

Önskar er en fin dag/Susanne

sätta mål_livlina
Det är rent ut sagt ett h-vete att måsta stå och se på när ens älskade barn sjunker allt djupare ner i ett alkoholmissbruk och vara helt maktlös inför dennes val. Jag har många gånger beskrivit det som att tvingas stå bakom en tjock glasruta och se på när hen håller på att drunkna – utan att kunna springa dit och rädda denne. Det spelar ingen roll hur mycket jag skriker och bankar på glasrutan. Ser mig inte, vill inte höra eller veta av mig – just då.

Det finns en sak som har varit viktigt för mig under alla dessa turbulenta år av oro, rädsla, frustration, desperation och till slut kapitulation. Jag har trots allt hela tiden förstått att jag måste ta hand om mig själv för att orka överleva och leva, oavsett mitt barns val, dessutom är jag ju mamma till ett barn till.

Min livlina har varit att:

  • Sätta upp mål och ta ut en riktning
  • Skapa positiv energi i mitt liv, göra saker jag gillar och är bra på, äta vettigt och promenera
  • Vara modig
  • Be om hjälp när jag behöver
  • Plan för hur jag hanterar stress och motgångar
  • Att verka för att mitt barn skulle välja en behandling
  • Ge tid till min son
  • Starka och kärleksfulla familjeband
  • Berätta vad jag känner och ser – till de som det berörde
  • Vara en positiv förebild för båda mina barn

Att ha tydliga mål och en riktning har hjälpt mig att göra val i livet, det har gett mig trygghet och kraften att söka lösningar. När jag vet vart jag är på väg blir livet mer uthärdligt när de jobbiga perioderna kommer och jag kan vila och hämta energi i från tanken och känslan när målen är uppfyllda.

Jag vill på intet sätt påstå att resan varit eller är, enkel, visst har jag misströstat, gått ”vilse” och struntat i att göra det jag vet att jag borde, försökt kontrollera och tröstat mig själv med skräpmat och sötsaker när jag ”misslyckats”.  Jag har tyckt synd om mig själv, skyllt mitt dåliga mående på andra och omständigheter i mitt liv, men, jag har ända alltid hittat tillbaka till vägen mot mina mål och min riktning.

I dag är jag tacksam för att mitt barn varit nykter i nitton månader. Jag är tacksam för att vi har en positiv grund att stå på för att bygga starka och kärleksfulla relationer. Jag – min dotter och min son.

Livet är en resa, både med- och motgång – en process  –  ständigt under utveckling och det är mitt ansvar att förhålla mig till det.

Önskar er en fin dag/Susanne

 

 

 

Inför SINNESROVECKAN som var ett bloggevenemang här på min blogg, skapade jag även en sida på Facebook med samma namn. Efter SINNESROVECKANS slut, har jag fortsatt att skriva inlägg på den FB-sidan. Fler och fler upptäcker och gillar sidan vilket är väldigt roligt. SINNESROVECKAN är i första hand tillägnat alla som är nära vän, kollega eller anhörig till någon med beroendeproblematik. Självklart är alla andra också välkommen att gilla och ta del av mina inlägg, utlottningar och bilder. Men som sagt, fokus ligger på att lyfta fram anhörig/närståendeperspektivet.

För er som är ny besökare på bloggen kan jag berätta att jag även här skriver om medberoende, att leva nära en person med beroendeproblematik. Vill du läsa vad jag skrivit finns olika alternativ att välja under KATEGORIER i högerspalter. För er som vill läsa lite mer om just vad medberoende kan vara, kan du börja här: VAD ÄR MEDBEROENDE. Därefter kan du klicka dig vidare till nästa inlägg, längst ner på sidan.

Jag kan även rekommendera att läsa inläggen under SINNESROVECKAN.

Under hösten följer jag upp SINNESROVECKAN med SINNESRODAGEN som blir ett evenemang i verkliga livet. Planering pågår för fullt. Jag vill sätta ramar och formen för detta innan det blir sommar och semestrar. Jag vet av erfarenhet att saker och ting tar både längre tid och mer energi än man först tänkt sig. Av den anledningen vill jag vara ute i god tid.

Det var allt för i dag. Önskar er en fin dag/Susanne

Kommer ni ihåg känslan när man som barn fick måla med vattenfärg? Ett vitt papper, en mugg med vatten, en pensel eller två och ett antal olika färger i runda block. Fritt skapande, färger som flyter ihop, träd, hus, människor och djur i olika storlekar. Fantasifullt, inga prestationskrav och vuxna som beundrar och lovordar. Bara glädje!

susanne_3 år_2

Allt eftersom vi växer upp börjar det ställas mer och mer krav och förväntningar på våra kreativa uttryck. I målarböckerna förväntas det att vi ska hålla oss innanför linjerna – färglägger vi innanför är vi ”duktiga”. Utanför är mindre bra, inte så fint, vi uppmuntras att hållas innanför linjerna.
susanne_3 år_målarbok

Målar vi med mörka och svarta färger får vi höra: – Men, det där ser så tråkigt ut, använda gladare färger – måla en sol!

Vuxna vill gärna styra vad som ska målas och ritas, helst roliga och glada saker och människor – i trevliga och ”positiva” färger. Vi får tidigt lära oss vad som uppskattas och vad som är önskvärt och acceptabelt när det gäller att uttrycka sig med färg och form. Många av oss har med oss dessa förväntningar in i vuxenlivet och inbillar oss att vi varken kan rita eller måla. Jag vill påstå att detta är feltänk.

Jag tror att alla kan hitta sitt eget bildspråk, sitt alldeles speciella sätt att uttrycka det som känns och finns inom oss. Med lite träning tror jag också att vi kan börja uppskatta de bilder vi skapar och acceptera och tycka om vår ”inre konstnär”.

Att måla är ett utmärkt sätt att ”lätta på trycket”, att måla av sig det som känns och berör. Det är nästintill omöjligt att ljuga för sig själv i val av färger och former när det kommer till att uttrycka en känsla exempelvis. Det handlar mest om modet att VÅGA uttrycka sig.

Jag vill att fler ska få möjligheten att upptäcka sin egen målarglädje.

Av den anledningen kommer jag att erbjuda målarkurser till alla er som längtar efter att måla med glädje och utan prestationskrav. Vill du ha hjälp med att hitta ditt bildspråk och måla för att göra det osynliga inre synligt? Tillsammans gör vi det möjligt. Jag har själv gått flera målarkurser och det är SÅ roligt att skapa tillsammans med andra, det blir en härlig energi som lockar fram både mod och känslor.

VÅGA MÅLAen annorlunda målarkurs.

Jag ser fram emot att få måla tillsammans med dig. Är du intresserad? Maila din intresseanmälan till: kontakt@susanneperneholm.se

Önskar er en fin dag/Susanne